Powered by Bravenet Bravenet Blog

29-3-2007

2:23

Grundtips om novellskrivande (ur SKRIVA-FAQ 4.9)

"En bra roman säger oss sanningen om dess hjälte; en
dålig roman säger oss sanningen om dess författare."
(G K Chesterton)

  * Du måste skriva korrekt, stava rätt, använda skiljetecken på ett
meningsfullt sätt, osv. Ingen har lust att sitta och rätta en text som
blivit alltför tokig.
   * För den som vill nå bortom ren amatörnivå är det viktigt att skriva
mycket. Skriv varje dag. Anthony Burgess rekommenderade minst 3
manussidor om dagen (ca 6 000 tecken). Träna, experimentera,
träna igen!
  * Nästan inget seriöst litterärt verk är klart efter första utkastet. Skriv
om och skriv om, igen och igen!
  * Lektörer som du personligen känner kanske inte vågar vara tillräckligt
kritiska. SKRIVA-listan kan vara bättre härvidlag.
  * Två trick för att få idéer: brainstorming - välj slumpvisa ord ur en
ordbok och associera fritt kring dem. Och: ta ett välkänt begrepp,
och vänd det upp och ned eller bak och fram.
  * Amatörnovellens vanligaste problem är att författaren inte vet vad
en intrig är och hur den konstrueras. Vilket problem måste hjälten
lösa? Vilka konflikter finns det? Hur skall hjälten övervinna dem? När
problemet är löst är berättelsen slut. Låt berättelsens upplösning
förklara gåtan, lösa problemet, göra huvudpersonen lycklig, straffa
skurken, eller vad som nu krävs. Lämna inga lösa trådar.
  * Börja din novell vid rätt tidpunkt. Tidpunkten skall vara sådan att
huvudpersonens problem tidigt blir tydligt. Eventuell
bakgrundinformation som behövs lägger du efter inledningen in i så
kallad backflashs.
  * Visa - säg inte. "Show - don't tell" Säga (fel!): "Kaptenen träffades
av en kula och föll ihop i en pöl av blod." Visa (rätt!): "Kaptenens
kropp skakade till av kulträffen. I nästa ögonblick började hans liv
rinna ut på golvet."
  * Mer översiktliga "tell"-avsnitt kan användas mellan scenövergångar
och för att låta mindre viktiga händelser passera. (Prova också att
skippa scenövergångar. De behövs oftast inte.)
  * Att inte låta hjältar vara alltigenom goda och skurkar alltigenom
onda är ett bra sätt att ge personer djup och trovärdighet. Ge din
hjälte en dos dåliga egenskaper, och ge din skurk några
förmildrande drag.
  * Vad driver din hjälte (protagonist)? Vad fruktar han? Hur utvecklas
han under berättelsens gång?
  * Tänk på science fiction-momentet. Är din bakomliggande idé
hållbar? Finns det research du behöver göra? Kan iden utvecklas
mer, och uttrycker du dess relevanta konsekvenser? Kallar du
kaniner smeerpar? (Dvs är fenomenen vardagliga men du ger dem
bara konstiga namn?)
  * Researchen underskattas ofta. Tänk igenom miljön du skall skriva
om i förväg! Läs böcker om det du skall berätta. Läs tidningar och
klipp ur artiklar av intresse. Av all research du gör använder du dock
bara en bråkdel.
  * Många författare har med sig anteckningsböcker där de skriver
upp idéer och observationer från vardagslivet. Det är vanligt att man
läser tidningar aktivt och tar artikelklipp.
  * Tre svåra men vanliga plågor: 1) "Fel aktig i sär skrivning!" -
svenskan skriver oftast ihop ord (vid tvekan, skriv ihop!). 2) Felaktiga
semikolon (semikolonet är en litet svagare variant av punkt, och inte
ett slags kolon - vi har inte semikolon före uppräkning!), 3) Att vid
ordbehandling göra om en mening och lämna kvar ologiska småord.
(Du får försöka korrekturläsa bättre.)
  * Skriv gärna om miljöer som är dig välbekanta. Då kan skildringen
bli mer övertygande. Du kan t ex skriva om din barndomsstad, men
placera den 30 år in i framtiden.
  * Bra miljöskildring ligger inte i att fånga de många detaljerna, utan i
att fånga de RÄTTA detaljerna. Samma sak gäller personskildringar.
Sf-författaren Poul Anderson tipsar om att man i varje scen bör
skildra minst ett intryck från alla fem sinnen. Beskriv vad man kan se,
höra, känna, lukta och smaka.
  * Beskriv inte effekter och egenskaper, utan gör iakttagelser som
får dem att kännas påtagliga. Hellre "Johansson stod i porten och
huttrade" än "Det var kallt".
  * Mycket av en personlighet framgår i dialogen. Låt dina personer
tala med "olika röster". Ett vanligt fel är att man låter personerna tala
på ungefär samma sätt.
  * Replikutbyten säger att det just här finns människor närvarande.
Du skall ha människor, och därför bör replikutbyten dyka upp tidigt
och regelbundet. Långa avsnitt utan repliker blir tråkiga.
  * Glöm "överraskande slut" - i varje fall för det mesta. Tricket är
uttjatat och förutsägbart. (Vissa "överraskningar" kan däremot tjäna
till att markera vändningar i intrigen eller ta läsaren från ett avsnitt till
nästa.)
  * Grunden i stilistik är variation. Undvik upprepningar. Beskriv gamla
saker på nya sätt. "Kill your darlings!" - ändra dina favorituttryck.
  * Grunden i att tappa läsare är påminna denne om något utanför
berättelsen. Undvik därför uttryck som bryter stilnivån,
metareferenser, logiska brott av grövre art - och tråkighet.
  * Ransonera dina adjektiv. För många adverb i rad kan också bli
knepigt, besvärligt, jobbigt och tungt. Blanda för övrigt inte ihop
adjektiv och adverb.
  * Och ransonera dina sade-verb. Personer bör inte frusta, viska,
stamma, konstatera, mumla, fordra, uppmana, hicka, anmärka, sucka,
morra, väsa, tjuta, grymta osv i dialoger. Det är väl inget zoo heller?
"Sade", "frågade" och "skrek" räcker.
  * Ende- och ande-former är relativt ovanliga i svenskan; de skall
*inte* ses som direkt motsvarighet till engelskans ing-former.
"Gående nedför gatan, ätande en glass, tuggande tuggummi, såg
jag..." (...att gatan tuggade glass och tuggummi?) Att göra passivum
av det är värst av allt! "Gåendes nedför gatan"?
  * Undvik passivformer. Befolka scener och gör saker konkreta.
"Bilen besköts medan den girade" är tråkigt. "Polisen sköt mot
Chevan, medan föraren desperat..." är bättre.
  * Skriv gärna målande och idiomatiskt. Man kan uttrycka sig i
liknelser eller andra omskrivningar. Språket bär på mycket idiomatiskt
bagage som får läsaren att känna sig hemmastadd - passa på att
använda det. Men undvik att " tillhöra en av dem" som blandar ihop
idiom.
  * Utrota de mest slitna idiomen. De har slutat ge mervärde. Notera
hur sportjournalister och politiker år efter år framlever sina torftiga liv i
sina blankslitna, meningslösa fraser!
  * Undvik byråkratspråk, med passivum, bisats inom bisats,
högtravande tramsord, onödiga abstraktioner, oändligt långa
meningar, osv.
  * Prova kreativ typografi och alternativa bärare av bakgrundsinfo.
Citera reklamskyltar, utdrag ur galaktiska uppslagsverk,
hyperrymdstelegram. Hur citatmarkeras telepater? Experimentera.
 * För stavning kolla Svenska Akademiens Ordlista (SAOL) och för
andra skrivtips Svenska språknämndens skrivregler. Men du kan
bryta mot varje språkregel, om du a) först kan regeln så att du vet
vad du gör, och b) har ett syfte med brottet.
  * Humor är svårt - men effektivt om det kan fås att fungera.
"Understatements" är verksammare än överdrifter.
  * Felsyftningar kan ge oavsiktlig humor. "Vi fick en tårta av
magistern, som vi åt upp meddetsamma." Det heter "än jag", inte "än
mig", vilket framgår om vi skriver "Kalle åt mer än mig" - först åt Kalle
upp mig, och sedan åt han ännu mer!
  * Använd gärna synonymer för att variera. Men när du börjar
tycka att det är besvärande att hitta ytterligare synonymer kan
det tyda på att du använder för många.
 * Stryk i dialog som låter uppstyltad. Stryk dialog som inte för
handlingen framåt.
  * Stryk allt som inte för handlingen framåt mot målet, eller som inte
bidrar till en djupare förståelse av personer och bakgrund. Handling
för handlingens egen skull har vi bara i såpoperor. Använd
scenhopp. Hoppa över hjältens tandborstning, matlagning, besök på
toaletten och dylikt.
  * Variera meningslängden. Blanda korta meningar med långa. Det
blir enformigt att läsa enbart korta eller enbart långa meningar.
  * Föreställ dig gärna en viss person som du skriver för. Du bör i alla
händelser ha en viss uppfattning om vad för slags läsare du har.  Om
inte annat - låt den person du skriver för vara dig själv!
  * De två viktigaste avsnitten i en bra berättelse är inledningen och
slutet, i den ordningen. Lägg ner mycket energi på dessa. Ed
McBain hävdar att man sedan helt enkelt bör fylla mitten med vänner
och bekanta, lätt förklädda. Markera slutet med en poetiskt
formulering, begåvad slutsats, insiktsfull analys - någon fras som
stilistiskt och känslomässigt signalerar "The End".
  * Tredje person imperfekt är den lättaste formen att skriva i för
amatörer. Första person anses ge intensivare berättarmöjligheter,
men är svårare att behärska. I första person har man tillgång till
huvudpersonens hela tanke- och känsloliv. Utnyttja det.
  * Det finns minst tre varianter av tredje person: begränsat
perspektiv (där endast en person följs), universiell perspektiv (där
författaren tillåter sig hoppa fritt) och s k erlebte Rede (där en person
följs så nära att skildringen tangerar första person).
  * De vanliga imitationerna kan du väl hoppa över? Världen 
är full med folk som försöker men inte lyckas bli Lovecraft, Tolkien
och Gibson.
  (Utdrag ur SKRIVA-FAQ 4.9, som egentligen är längre.)
0 Comment(s).

There are no comments to this entry.